Morgan och Dunder, de finaste som finns

Trött på misslyckas…

Amanda — Sat, 17 Dec 2011 07:45:14 +0000

Efter ett mindre… nervöst sammanbrott igår tack vare Dunder känns det som det är dags för en liten omvärdering… Gillar ju att inte korrigera honom men eftersom jag inte är tillräckligt duktig på att jobba förebyggande kommer jag börja använda mig av korrigeringar i vissa situationer. OCH jobba bort hoppandet. Tycker ju egentligen inte att hoppandet är ett problem men vill ju att det slår över i bett! Ska tänka igenom exakt i vilka situationer jag behöver göra korrigeringar och hur de ska göras, så att det åtminstone är planerat. Får skrivas ner sen. Nu ska vi ut i det härliga regnet :/

Tji fick ja’

Amanda — Sat, 03 Dec 2011 19:15:09 +0000

… som trodde att jag hade en lydig hund . Gick separata promenader med killarna idag. Började med Dunder och allt gick så bra. Tog med klickern och körde skvallerträning och att inte dra i kopplet. Så glad i den är hunden alltså <3. Avslutade promenaden med lite träning på fotbollsplanen och eftersom det var tidig lördagsförmiddag och folktomt körde vi utan koppel – hur korkad får man va’ liksom… . Började med en jäkligt fin bakåtmarsh – best ever!!! Paus och sen körde vi apportering och här började det gå down hill vill jag lova… En snygg apportering av the banana-gaurd (vilket btw var en usel idé – alldeles för rolig sak tyckte Dunder). Blev i alla fall 1 bra repetion och då belönade jag med den nya kastbollen som var superkul enligt Dunderundret . Sprang runt runt och brydde sig inte om att det kom en man gåendes på gångvägen brevid. WOW tänkte jag, vilket framsteg!! Kallade in honom och förberedde en ny repetion men då försvann den rackar’n som en oljad blixt. Sprang efter förjäves ropandes ”Dunder, Duundeer!” När jag väg får syn på honom har han sprungit fram till mannen hoppat upp på honom upprepade gånger samt rejsat runt runt på fältet och i skogen… Tack och lov var det en person vi kände men faan att han lyckades sticka fram!! Medan jag gjorde mina patetiska försök att överlista Dunder sa mannen ”Du har inte så mycket pli på han va” haha. Nej det var ju bara erkänna! Ingen alls kände det som då i alla fall. Fick till slut dag honom i alla fall. Informerade om att jag inte gillade olydiga hundar och att jag tänkte sälja honom och gick sen och fortsatte träna – i koppel. Bara se till att det här inte händer igen! Resten av träning gick rent åt helvete. Dunder var alldeles för upphetsad och kastade tassarna på ”apporten” innan han grep så kunde inte belöna och körde alldeles för många. Att det ska vara så svårt att bryta i tid!

Nu blir det middag, träning och mer vila. Kul lördagkväll , vill bli frisk nu…

Nyförälskad

Amanda — Thu, 01 Dec 2011 18:47:57 +0000

Underbart att ha fått tillbaka känslan av att mina hundar är de mest underbara på denna jord och att hunderiet också är helt j**la underbart!! Inte för att jag slutat älska mina hundar eller ens i närheten så men har haft en liten dipp där typ ingenting hart känts kul så det känns skönt att ”vara tillbaka”. Nu är jag i alla fall hemma efter lite olika påhitt med knasvalpen. Först var vi hos veterinären och köpte lite mer foder för Dunders mage och även lite Pro-kolin så känns skönt att han är bättre nu igen, så kanske han kan börja lägga på sig igen nu. Vägde honom och vägde fortfarande bara 24(,6) kg :O :O… Spinkis ^^. Inne hos vetten körde vi lite skvallerträning och han fick gå sida. Till en början gick han på 2 ben, skällde och snurrade men landade så att säga snart så riktigt nöjd. Passade även på att träna lite utanför. Körde 6 rep snabba ställanden. Gick väl sådär med själva momentträningen 4 av 7. 1,2, 5 och 7 klickade jag men hann inte riktigt fånga rätt beteenden så han satte sig nästen första gång. Andra gången blev det i alla fall och så även sista gången men eftersom jag 2 gånger råkade klicka typ sättanden blev det ju lite virrigt… Trög matte… Men var jäkligt nöj med att han kampade så intensivt och efter en stunds träning fokuserade på mig och inte försökte springa iväg mellan repetionerna .

Efter det bar det av till ÖB i jakt på billigt valptäcke. Hittade inget sånt men en reflexväst till skiten och en leksak och massa saker som jag kunde ha köpt till lägenheten – men inte gjorde. Duktiga mig . Hundsakerna hängde dock med därifrån förstås . Vidare till Hööks där vi hittade vårt täcke och en till leksak… Så skönt att de släpper in hundar i affären nu. Var ju värdelöst förut! Dunder charmade alla. Roligt men ändå inte, inte lätt att hålla honom lugn när personalen kommer fram med sin bästa gulligull-rösten direkt… Nästa stopp blev Arken för lite glukosamin till Morgan. Inte så kul med upptäckten att de verkar ha slutat tillverka stora burkar, dom gör det så dyyrt att ha sjuk hund , ja företaget alltså. Måste kolla andra märken också…

Tyckte i alla fall Dunder skötte sig ganske bra, fick ju några så DAMP-ryck när han började skälla, hoppaoch bita i mig och bet sönder så superroliga påsen ^^ men det var lägre instensitet än vad det kan vara så det tar jag som ett gott tecken på att skvallerträningen börjar få någon effekt i alla fall . Fina knäppis du kommer nog bli vuxen och klok du med <3 – nån gång… Saknar min kamera nu. Vill verkligen ut och fota mina fina vänner <3.

Nu blir det mera träning. Känner mig så pepp på träning just nu. Har ju varit lite sisådär med det nu när jag har varit sjuk men med den nya träningsloggen blir det så mycket roligare när man kan utvärdera ordentligt mot veckoplaneringen. Ser framstegen! 2 pass till ikväll men först lite mer mat för oss båda!

Ledarskap

Amanda — Tue, 29 Nov 2011 21:11:01 +0000

Är ju inte så förtjust i det här ordet och inte heller vad det innebär och jag har verkligen känt mig stärkt i att hålla på det har men att inte hålla på att dominera varken Morgan eller Dunder sedan vår lektion med Anna men idag fick jag nog!! Nu på kvällen fick han sin middag och medan han stod och åt gick jag fram till diskhon och Dunder blev skitsur och började morra. Jag frågade vad han höll på med… och då högg han mig, i handen och magen. Hmm blev skitförbannad såklart och Dunder såg SÅ överraskad åt – aldrig sett mig så arg haha. Men så kan vi ju inte ha det så nu får vi jobba mer att förknippa mig och Morr i närheten av mat med positiva saker. Men nu är vi såklart sams och han är fortfarande världens finaste lilla sötis. Pappa är dock rädd för honom , så nu är det upp till bevis för Dunder om han ska komma tillbaka i morfars nåder haha.

Och Morgan då, ja det klassiska så kallade ledarskapet har ju aldrig lett till något mer än en hund som visserligen lyder men i väldigt maklig takt och kanske riktigt varje gång men nu har det faktiskt blivit lite mer pepp in his step men igår tog han ett stort kliv fram och ett litet steg tillbaka såklart . Ute med båda här hemma hos föräldrarna och Morgan var lös, var ganska långt ifrån oss och jag tänkte precis att ”nu borde jag kalla in honom. Om det skulle komma en hund runt hörnet skulle han ju dra fram…” Precis då kommer en kvinna med sin lilla chivavva (orkar inte ens tänka på stavning:P). Men Morgan stanna och vände tillbaka. Vilken grej! Blev så glad!! Men Dunder blev lite hetsig så när de skulle passera hade jag händerna fulla med liite överladdad holländare så litade på att Morr skulle sköta sig när han satt bredvid mig men sin vana trogen skuttade Morgan glatt fram när kvinnan tilltalade mig för i Morgan värld är ord (oavsett vilket) lika med välkommen . Tack och lov är han ju världens snällaste och kvinnan var lugn och förstående. Tacksam… Men det får vi jobba på, oavsett ord och blickar får han inte gå fram.

Jaja en del att jobba på som är tydligt men nu ska jag gå och lägga mig, och åkt på en riktig dunderförkylning (lame I know haha) och försöka tränga bort tankarna på dom ledsna understimulerade hundarna som vankar runt här hemma. Usch jobbigt att inte kunna vara sjuk utan dåligt samvete .

Uppskatta underverken

Amanda — Tue, 22 Nov 2011 14:31:39 +0000

Såg precis på Dunders uppfödares hemsida att Dunders syster Ulla måste säljas. Så hemskt, kan bara föreställa hur det skulle kännas att behöva släppa iväg Dunder, låta någon annan ta över min lilla pojke. Skulle känna mig halv och typ död inuti! Lider verkligen med Ullas matte och känner mig nu lite extra tacksam för mitt lilla under <3.

Dunder då känns verkligen som en så självklar del i vår lilla flock men de senaste dagarna har vi backat bandet lite eftersom jag slarvat en del med passivitetsträning och inte riktigt fått till skvallerträningen men det går framåt. Pass.träningen är ju såklart jäkligt tråkig men nu så vi göra om och göra rätt så det är bara att bita ihop. men med skvallret ser jag snabba framsteg och vi kan ta tajtare och tajtare möten. En snabb störning i skogen är dock svåraste svårast <3. Ser fram emot att vi ska börja med våra privatlektioner i lydnaden för Anna så vi kan komma vidare nu – behööver inspiration…

Back to sickness…

Amanda — Wed, 16 Nov 2011 12:12:40 +0000

Jaha, vart lite för mycket av livets goda igår så imorse var Dunders mage orolig igen. Han väckte mig vid fem med ett oroligt vankande och innan jag ens fått på mig jackan hade han satt sig i vardagsrummet . Min lilla älskling – gör så ont att se honom må dåligt . Men eftersom han fortsatte vanka runt fick städningen vänta och vi sprang ut igen. Tur det, han inte mer än ut ur porten förrän det sköt ur honom . Nu har vi varit ute tre gånger och tränat lite ombetingning av halsband och koppel inne eftersom det får bli korta promisar idag… men även om det känns ledsamt att D är dålig igen så känner jag mig så glad och sprallig, känslan hos oss alla tre var helt annorlunda idag och jag måste bara hålla alla tips jag fick levande och fortsätta implementera dom så kommer det här bli toppen! Dunder hade så mycket bättre kontakt med mig och jag kände mig lugn hela tiden, lovely <3. Träffade inga hundar men dagisbarn och två snabba cyklister och massa fåglar. Barnen och cyklarna var nemas problemas men fåglarna är uppenbarligen något av det svåraste för Dunder… Intressant och bra då dom ju ganska lätta att hitta för träning, bara att gå till fågelmaten som alla slänger ut… . Häftigt och märka skillnaden på mig själv också bara från i förrgår och idag, lugn och framförallt inte så många smått hysteriska kommandon till Morgan när han trosar iväg ”för långt” t. ex. som då stressar upp även Dunder. Så glad för hjälpen vi fick. Härliga tider, trots kärringen vi träffade på igår kväll… Vi är ute på sista promisen, Morgan är lös och så möter en äldre kvinna med en rottis. Jag håller mig lugn, säger åt M att stanna och han kan ta det lugnt då han ju superskraj för rottisar och alltid panikskäller när han ser dom… Men han vänder duktigt om efter några sekunder och får så klart massa ost <3. Kopplar honom och viker av och fortsätter och skvallerträna. När hon går förbi skriker hon åt mig ”Belönar du dom för att dom skäller. Äru dum i huvet eller!?!” Svarar bara Hörru jag vet nog mer om hundträning än du och va inte så jäkla oförskämd! Och så går jag men jag blir alldeles skakis, kan inte folk sköta sig själva för i helskotta, och btw inte skaffa en rottis om man bara tänker dra runt med den i både stryp och grimma… Patetisk kärring – inget att bry sig om egentligen men så tråkigt när folk kommer och stör en när man bara vill ha en underbar stund med sina hundar och dessutom verkar tycka sig ha rätt att vara så ohyvsade. Vad kan man säga somliga är ”white trash” och somliga är det inte

Lektion med Anna Larsson

Amanda — Tue, 15 Nov 2011 21:26:32 +0000

Okej då ska jag försöka få ner allt som vi ägnade oss åt på lektionen för Anna idag, good luck till mig – var så himla mycket nyttigheter, känner mig fortfarande så glad att ha fått bra och schysta träningsknep för att komma tillrätta med problemen med Dunders och mitt samarbete. Vill ju verkligen inte måla upp honom som någon problemhund men just i vissa inkallningssituationer och i möten ”pratar vi förbi” varandra lite.

I möten ska vi fortsätta skvallerträningen, inte låta honom triggas igång genom att gå för nära. Jag ska jobba mer förebyggande med allt som stör honom, ljud, spegelbilder, snabba ”saker” som cyklar, lekande barn och hundar, andra djur inte bara hundar utan även mer katter och hästar… och såklart även vilt – blir som Anna sa lite lättare att hitta i vinter. Och försöka köra så många enskilda promenader med vovvarna som möjligt. Anna föreslog att jag skulle göra det helt ett tag så han inte kan varken triggas av Morr eller rikta sin frustration mot honom men det är ju tyvärr inte möjligt men jag ska göra det bästa jag kan. Och i fall att han går igång ska jag bara ta bort honom, håll fast vid att inte korrigera utan bara få bort honom, han får typ slänga sig i kopplet hur mycket han vill alltså . Och egentligen viktigast av allt – jag måste alltid behålla lugnet och inte gå och spänna mig på promenaderna!!!! När vi kommit lite längre ska jag testa hans ”nivå” med olika nosövningar t ex men jag ska komma ihåg att inte bara starta upp dessa aktiviteter i uppjagat tillstånd. Detta kändes som en bra note to self. Jag måste bli bättre på att verkligen invänta rätt sinnesstämning innan träning inte bara på att han är tyst och still, kommer bli ett jäkla jobb för mig – är ju såå rastlös av mig…

I inkallningarna ska jag belöna spontan ögonkontakt mer och vara lite mer oförutsägbar. Kasta ut godis när han tittar på mig, ibland när han springer mot mig (växla mellan att kasta och låta honom komma in helt), ibland för att han bara står stilla. Köra någon extra kul belöning som t ex kamp när han kommer in lös mot när han kommer in med lina lite guld, silver, brons-belöningstänk även i vardagslydnaden alltså… Sen ska jag också ombetinga koppel och halsband, kör det i små steg och ofta både ute och inne med båda hundarna. Måste faktiskt också bli flitigare med klickern på promenaderna… En väldigt nyttig sak för oss som Anna nämnde var att en av hennes hundar blir mycket ”springigare” på öppna fält än i skog. Något som jag inte tänkt på med D men när hon så det insåg jag att det är precis likadant för honom och jag som känt mig säkrare när han har varit lös på fält för då ser man ju – ja ser honom försvinna ju . Så ska trotsa den känslan och dra in i skogarna .

Tror jag har fått ner det mesta nu och kan bara konstatera att jag är så oerhört nöjd med dagen, superlektion och det kommer bli fler definitivt . Och efter dagens lektion, separata promenader för dogsen på BBK och sen lite mer träning är Dunder fortfarande utslagen, OMG – it’s a miracle!!! Och krulltotten är också ganska trött, underbara små liv <3. Tyvärr är jag också helt död men nu ska vi ändå släpa oss ut på en snabbis så, it’s a hard life .

Spår på blogg

Amanda — Fri, 11 Nov 2011 14:10:17 +0000

Ja om det inte var för att vi varit ute och spårat igen så skulle jag då inte sitta här, är fanimej ingen flitig bloggare, men man måste ju utvärdera. Känner mig så gaalet nöjd och VILKEN skillnad från förra gången!! . La ett ängsspår ute i Ågesta, låg någon dryg timme medan vi stack ut mot Vidja för att låta Dum och Dummare rejsa av sig lite. Där möttes vi tyvärr av sällskap men efter lite planering skildes vi åt och stötte inte ihop på promenaden, något jag var jäkligt tacksam för då lydnaden på Dunder inte är helt 100 . Efter det åkte vi tillbaka och tog spåret. Hade då hunnit bli ganska mörkt och så dimmigt så jag knappt såg fötterna framför mig – blev till att lita på lillkillen. Och han skötte sig med bravur. Säker, slängde knappt något alls, personligen vill jag dock ha lite mera analyser utan att han tappar för mycket tempo. Där jag hade stampat runt sprang han bara förbi och på slutet tappade han bort sig. Men hittade tillbaka så småningom utan hjälp och hittade kattmaten <3. Och lekte med kampisen i spåret också, stort plus. Men ska nog övergå till pinnar nu, jobba på det nu.

Morgans insats med ett ord – patetisk! Sämsta ever utan överdrift. Bröt honom, trots att man är pensio får man faktiskt inte vara hur dålig som helst . Men han får bo kvar ändå <3. Nu blir det lite mellis och sen promis med grabbarna grus <3.

Vår utveckling

Amanda — Thu, 27 Oct 2011 13:50:31 +0000

Sitter hemma i soffan nu – äntligen efter att ha varit hos föräldrarna. Sov där igår efter att jag varit på en heldagsutbildning med jobbet eftersom jag mådde pyton mot slutet. Får vara glad att jag inte kräktes på vägen hem, tog ju en och en halv timme och det är ganska lång tid på tunnelbanan med maginfluensa… . Fick i alla fall till lite träning både igår och i förrgår. Får lite presationsångest av att vi inte kommit längre men det får ta den tid det tar. Men man blir ju fresta av att gå in och styra lite bara för att få snabbare resultat men fåår inte. Då försvinner ju utmaningen!! .

I förgår körde vi fotpos med sättande, bakåtmarsch och inkallning. Och igår ligg-stadgeträning, passivitetsträning, ligg-stadgeträning igen och stå-stadgeträning. Orkar inte skriva ner utvärdering här också, blir rätt mycket i loggen ändå men har känts riktigt kul de senaste gångerna. Märks att vår kontakt har blivit bättre och han är mer mottaglig för träning nu. Är väl inte så konstigt att det inte fungerar alla dagar med alla hormoner <3 . Men vi börjar verkligen bli ett team nu jag och Dunder, känns så skönt – ovärderligt faktiskt , prestationerna får som sagt komma när de kommer. Men vardagslydnaden får gärna komma (tillbaka ) fort . Han beter sig verkligen asjobbigt, är på Morgan, skäller, kastar sig i kopplet, ska fram till allt och alla. Tror att inkallningen är frivillig och så vidare – knashund. Jaja det är vad det är men det ska bli skönt när det lägger sig lite . Beklagade mig för ett tag sen i djuraffärern och då sa tjejen i kassan något som att ”Ja man man får ju lov att ha dom i lina när dom sådär…” Yeah right, som om det är så lätt. Man slår ju halvt ihjäl sig i försöken att stoppa en galen holländares framfart haha. Jag ska aldrig säga det till någon igen som om det inte var någon big deal, för jag hur ofta är det inte just det man säger till folk som beklagar sig över hur svårt det är att få sin hund att lyda…, ja såvida det inte handlar om typ en fet golden såklart .

Vilken dag

Amanda — Thu, 20 Oct 2011 12:54:08 +0000

Idag har vi varit i skogen på mysig promenad, tvättat 3 maskiner, kört lydnad i p-garaget. Jag känner mig rätt duktig faktiskt . Sjukt effektiv och organiserad trots att det var min lediga dag . Lydnaden var ganska basic som den fortfarande är men jäklar vilken känsla med både Dunder och Morgan <3!! Dunder körde jag först targetträning med – blandad kompott där men blev i alla fall 4 av 7. Jag är nöjd, han var i helt ny miljö och han tränade lös . Och som det inte var tillräckligt hade han ganska bra intensitet förutom de gångerna han tappade fokus <3. Sedan fick komma ut ur buren och skojträna lite och jäklar vad laddad han var. Märks att han har varit lite åtsidosatt va det gäller att få hitta på roligheter. Förlåt min älskling <3. Sedan fick Dunder köra igen 1 x in i fotposition (utan sättande efters ny mijlö) med kampbelöning. Vi prövade med det långa kampskinnet som han inte gillat tidigare men nu jäklar vilken kamp!!! Unerstimulerad valp pga valp = bra träning .

Nu ska jag pussa på mina finaste killar, äta lite och sen släpa mig ut igen